Det här är den sämsta säsongsstarten på 40 år för Arsenal Football Club. Ganska väntat var att kritik från höger och vänster skulle hagla in efter prestigeförlusterna i form av Fábregas och Nasri från både fans och media.
Säsongen startades i St James Park, där det för ett halvår sedan bjöds på en klassiker. Förväntningar på den här matchen var skyhög och den här gången blev man även här bjuden på en show. Ett sömnpiller fram tills sent in på matchen när Barton tappade huvudet och rök ihop med Gervinho. Kort skulle viftas från höger och vänster men istället valde Peter Walton att endast visa ut Gervinho som klappade till Barton nätt på kinden medans Barton också skulle ut. Arsenal var på gång och chanser dök upp innan utvisningen kom. Arsenal blev istället tvugna och spela med 10 man och försvara en oacceptabel 0-0 och en pinne. Newcastle var säkert nörjda, Alan Pardew var nörd han med och Barton var vinnaren. Gervinho blev utvisad i debuten som därmed betyde en avstängning i tre otroligt viktiga matcher när truppen redan var så tunn som den var. Song blev även han avstängd och missade även han tre matcher, vilket gav plats för Emanuel Frimpong i mittfältet bredvid Ramsey mot Liverpool.
Arsenals andra match in på säsongen var mot ett starkt Udinese trots förlusterna av två av deras mest tongivande spelare i Alexis Sánchez och Gökhan Inler. Arsenal var uträknade från den sista gruppspelsplatsen redan innan matchen skulle starta. Arsenal inlede iaf matchen på bästa möjliga sätt genom ett tidigt mål av Theo Walcott. Nerverna lossnade, Emirates exploderade i eufori, experterna hyllade och supportrarna var positiva trots de turbulenta transförsagorna. Arsenal briljerade och skapade målchans efter målchans inom lopped av minuter, nyförvärvet Gervinho visade vad han var kapabel till, Ramsey visade sin klass genom sin finna assist till leddningmålet, Szczescny visade varför han skulle stå mellan stolparna och Gibbs visade att Clichys dåliga inlägg var historia. Arsenal vann matchen med 1-0 tillslut efter ett par nerviga slutminuter.
Sedan var Liverpool näst på tur. Liverpool hade förstärkt truppen rejält med ett par kända namn. Arsenal hade förlorat spelare i form av försäljningar och avstängningar. Redan tidigt in på matchen strulade Koscielnys rygg till och var tvungen och ge plats åt den orutinerade Ignasi Miquel bredvid Vermaelen. Mittbacksparet tryckte ner Carroll gång på gång trots att Liverpool hade chanser. 45 minuter var spelade 0-0 stog sig, Arsenal växte in sig i matchen, frimpong dominerade mittfältet trots sin ringa ålder, då kom ännu en utvisning på den övertände Frimpong. Arsenal tappade mark och Liverpool utnyttjade självklart detta och kastade in Suarez och Meireles som på egen hand gav Pool 3 pinnar.
Den andra delen av kvalmötet mot Udinese var näst på tur. Arsenal var som tidigare sagt uträknade, var även här uträknade efter det tveksamma 1-0 i bagaget. Udinese startade piggt, Di Natale var pigg och visade varför en gubbe på 34 bast fortfarande har det i sig. Sådan var fallet och 1-0 var ett faktum innan paus. Arsenal kom in i andra halvlek med pigga ben och efter 10 minuter in på andra prickade Van Persie in sitt första för säsongen efter fint förarbete av Gervinho. Arsenal hade ena foten inne på helig mark, men det dröjde inte länge innan Di Natale skulle steppa upp framför straffpunkten. Szczesny tog dock straffen på ett fenomenalt sätt. Udinese tappade hakan och hoppet, Walcott utökade ledningen och punkterade därmed matchen. Arsenal bevisade än en gång varför man tillhör eliten efter 15 raka år i tävlingen.
United stod näst på tur, ingen vågade hoppas på annat än förlust, Coquelin debuterade i Old Trafford, tongivande spelare saknades och trots detta inledde laget på ett positivt sätt och vågade anfalla och var nära och rubba De Gea ett par gånger, men sedan kom 1-0 i baken efter ett bedrövligt försvars spel. 2-0 kom och 3- 0 innan paus var ridå. Matchen slutade med 8-2, trots att Arsenal fick med 2 mål i Old Trafford för första gången på länge var det tyvärr en allt för bedrövlig försvars insats.
Wengér rycktes i båda armarna och framtiden var oviss. Något behövdes göra, Wengér chockade både fansen och media med 4 värvningar innan klockslaget. Arsenal var tillbaka i fajten. Positivitet fanns inom truppen i detta läge. Arsenal starade från noll och svarade med två klart godkända matcher mot Swansea respektive Dortmund. Hoppet om en bra säsong gick lika snabbt upp som ner efter en förlust mot Blackburn. Kritik riktades än en gång mot Wengér och försvarsspelet.
Då var det dags för Carling Cup och Shewsbury i Emirates. Arsenal svarde med 3-1 och några imponerande insatser från Coquelin och Chamberlein, därefter två vinster mot Bolton med 3-0 och Olympiacos med 2-1.
Nu stod ett presigemöte på spel, North London Derbyt mot Tottenham. En vinst hade betytt otroligt mycket för självförtroendet. Arsenal var som väntat utraderade innan matchen för första gången på evigheter. Som vanligt väntades en underhållande match. Tottenham inledde med 1-0 efter en omdiskuterat 1-0 mål. Arsenal inledde andra halvlek fantastiskt med 1-1 efter ett mål av Ramsey. Arsenal var på gång, bollen rullades i högt tempo och Tottenham hängde inte med i svängarna. 2-1 var nära med iställed kom 2-1 för Tottenham efter ett långtskott från ingenstans som dök in i bortre gaveln. 2-1 blev slutresultatet. Spelarna blev knäckta, fansen likaså och kritik riktades än en gång som så många gånger tidigare mot Wengér.
Anledningen till alla besvikelser och bottennapp stavas, press och otålighet. Tålamod är ett måste om laget ska resa sig. Sakta men säkert kommer Arsenal Football Club att resa sig. Form is temporary and class i permament.
Landslags uppehållet kommer lägligt. Batterierna behöver laddas om och hopp likaså. Trots alla besvikelser finns en ljus framtid till mötes om vi bara kan bita ihop och ta oss igenom den här tunga perioden i vått och torrt tillsammans, bakom klubben, laget och framför allt Wengér.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar