lördag 20 november 2010

Mellan hopp och förtvivlan...

Jaha då var ännu en helg förstörd... att man inte lyckas hålla igen en 2-0 ledning hemma mot Spurs var det enda som inte fick hända. Det finns inte en chans att man lyckas släppa in 3 mål på hemmaplan när man leder med 2-0 efter en enastående halvlek om man nu kan kalla sig själv för ett topplag.

Det här toppar definitivt min listan på mest besvikna insats någonsin. Kan fortfarande inte förstå att våra värsta rivaler Spurs slog ett topp 4 lag på bortaplan som de nu inte har gjort på miljontals år nu och mot just oss gör inte saken mycket bättre...

All cred till de som vaknade till under andra och vände 2-0 till 2-3, men vad i helvete är det som händer med Arsenal efter första halvleken som åt upp vartenda spelare i Spurs mittfält och spelade kanske den bästa halvleken på hela säsongen. Ingenting, exakt ingenting fungerade under den andra halvleken.

Varför ska Wenger envisas om att anfalla när vi leder med 2-0 efter första? Varför skjuter inte Chamakh när han inte har en medspelare att passa, det verkar som att Marockanen har någon slags fobi eller något... Visst matchen skulle redan vara avgjord innan halvlek om koncentrationen och avsluten hade varit snäppet bättre, men istället bjuder vi in Spurs och slappnar av helt och hållet. En match spelas på 90 minuter + tillägg vilket innebär att man ger 100% oavsett vad, fattar man inte där hör man inte hemma i toppen, så enkelt är det när vi blir inbjudna i toppstriden och till en serieledning som kanske hade hållit i några timmar.

Man blir bara så trött på det här att man knappt blir besviken längre.

Men nu ser det ändå inte så dåligt ut som det faktiskt verkar, endast 5 poäng efter Chelsea (ja jag utgår från att Chelsea slår Birmingham borta även om det blir med små marginaler).

Då är det bara att försöka blicka framåt mot nästa match då vi har Braga borta i CL. Go Gunners!!!     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar