Jack Wilshere vinner PFA Young Player Award!

Något överraskande vinner Jack Wilshere priset som årets unga spelare i premier league. I den andra ändan vann något ganska tippat Gareth Bale priset som årets bästa spelare i ligan. Nasri och Tevez hamnade på andra och respektive tredje plats.

Jag ställer mig frågan till om Bale verkligen förtjänade priset? Visst har han varit bra i inledningen och gjort mängder med mål och assist och varit nästintill ostoppbar stundtals.

Som jag ser det så har Bale gjort 7 mål och 3 assist hittills i ligan, då det senast målet kom mot Fulham vid årsskiftet. Givetvis har karln varit skadedrabbad och missat en del matcher, men fortfarande så förstår jag mig inte på vad det är han har gjort som till att förtjäna det här priset.

Nani däremot har har verkligen burit Uniteds offensiv med sina 9 mål och 18 assist och fanns till och med inte med i nomineringslistan. Detta tyder bara på hur oseriöst man bör ta den här listan.

***    

Årets lag bestod av foljande: Van Der Sar, Sagna, Kompany, Vidic, A.Cole, Nani, Nasri, Wilshere, Bale, Tevez, Berbatov

En ganska väntad elva blev det faktiskt. Något som är värt och notera är att United hade flest utsedda (4) och Arsenal tvåa med 3 utsedda.

Eboues Blunder...

Matchen avslutades med 2 straffar tätt intill på varandra efter drygt 96 minuter spelade. Både två  var ganska självklara, men vad är det Eboue gör precis innan slutsignalen. Att knuffa Lucas/Kuyt (vet inte vem) så synbart innanför straffområdet när Liverpool spelaren inte hade någon väg och ta var otroligt klumpigt. Saken är den att såna här "incidenter" endast drabbar Arsenal.

Varför? Först Koscielny/Szczesny blundret mot Birmingham i Finalen, sedan Newcastle nederlaget och sedan Squillaci/Almunia incidenten och nu det här. Jag vet inte om det har med erfarenhet eller om det har med nerver och göra, men det verkar i alla fall som ett problem som inte går och bota. Och att det ska hända just när det som mest gäller gör inte saken bättre, vi har inte råd med såna här små misstag som kommer kosta oss så här sent in på slutspurten.

En sak är säker! Arsenal hade inte förtjänat en vinst idag! även om vi nu var så otroligt nära. 

Laget spelade som de senaste 3 hemma matcherna, tempofattigt, idélöst och ingen vilja. Jag undrar om Arsenal någonsin kommer vinna något med det här laget, verkar som att allt går emot oss, dock verkar det mer som att det är vi själva som ställer till det för oss själva. 

Arsenal har definitivt kvaliteten nog för att kunna stå överst på tabellen när säsongen är över, det kan ingen förneka, dock så kommer det aldrig hända. 6 poäng efter med 6 matcher som återstår därav ett mot Tottenham på onsdag och Man united senare. 

Saken är den att det inte finns några lätta matcher kvar. Tyvärr! det är bara att inse att det kommer att bli otroligt svårt att gå och ställa sig framför United i kön, för United lär med största sannolikhet inte bjuda på en eller två kramar. 

Som vi så många gånger tidigare har sagt. Det är över för den här säsongen! Vi står än en gång med en tom Vagn i Kön... 

  

Vilken Bedrift!

Än en gång lyckas Arsenal Football Club stå tomhänta innan säsongen ens är över, missförstå mig inte, chansen är oerhört minimal att passera liga ettorna United rent logiskt. Hur kommer det här sig? För få ledare? För få vinnare? Eller är det helt enkelt en förbannelse som vilar över Arsenal football clubs axlar?

Vad jag tror är att laget helt enkelt inte tror på att man kan bryta förbannelsen och vinna något överhuvudtaget. Utan tro eller tron på något alls säger bara om hur mycket man vill vinna. Noll vilja såg jag idag, eller ett halvt när Van Persie i slutet jagade efter en hörna.  

Vilja? var var den idag mot Blackburn? Jag vet inte, vad jag så idag var ett gäng pojkar som tittade på varandra utan att ha någon som alls aning om vad de gorde eller vad de ens ville, nästan lika vilsen som mig just nu när studenten närmar sig.

I början av matchen såg det ut som att det skulle rinna in bollar bakom robinsons stora bur, som dock verkade vara så oerhört trång och liten så att knappt en dansk skalle skulle kunna hota Robinson och hans mannar bakom målburen efter drygt 20 minuter fram tills slutsignalen från Phil Dowd.

I slutändan var det endast viljan som saknades, för utan den såg det väldigt tempofattigt och idéfattigt under denna afton.